söndag 14 december 2025

Förkyld men på gång

Jag var inne på 48 dagar i rad med träning enligt Norska singlar-ansatsen (NSA). En kontinuerlig lugn rytm. Sedan mötte jag ett virus på en konferens — och rytmen tog paus.

Ibland avbryts den, inte av dålig planering eller för hård träning, utan av något så vardagligt som en förkylning.

I NSA är det lätt att tänka att kontinuitet är allt. Men kontinuitet betyder inte att varje vecka måste se likadan ut. Det betyder att man inte stressar över tillfälliga pauser. Ett uppehåll är inte ett misslyckande — det är en del av systemet.

När träningen tar paus frigörs tid. Tid för reflektion, läsning och skrivande. Tid för att låta de delar av kroppen som belastas mest — senor, muskler, nervsystem — få en återhämtning som sällan ryms mitt i vardagens träningsrytm.

Det fina är att inget behöver tas igen. Ingen plan har spruckit. NSA bygger inte form genom perfekta veckor, utan genom långsiktigt låg stress. När kroppen signalerar att den vill vila, lyssnar man — och fortsätter där man slutade när man är frisk igen.

I dag blev det en kort promenad i zon 1. Ljus, luft, rörelse utan krav. Det kändes precis rätt.

Det räcker.


Träning i uppförsbacke är bra för hjärnan

Långsam promenad uppför kan göra mer för hjärnan än snabb gång på plan mark. En ny studie visar att lutning, inte fart, kan vara nyckeln till ökat laktat och mer av hjärnans eget tillväxtprotein BDNF – ämnen som kopplas till minne och lärande.


Vi vet att motion är bra för hjärnan. Men vilken sorts motion ger störst effekt när det kommer till minne och lärande? En ny studie ger ett oväntat tydligt svar: långsam träning i uppförsbacke.

Forskarna jämförde två grupper: råttor som gick i långsam fart på platt underlag, och råttor som gick i samma långsamma fart ...



måndag 8 december 2025

Så mycket orkar en löpare egentligen – forskningens nya svar

Ny forskning visar att även extrema löpare möter en biologisk vägg.

Extremidrottare framstår ofta som gränslösa. De springer i dagar, korsar kontinenter och pressar kroppen på ett sätt som få av oss ens vågar drömma om. Men en ny studie i Current Biology visar något oväntat: även dessa idrottare slår i ett tak. Ett biologiskt sådant.


En unik inblick i extrem uthållighet

Forskarna följde 14 extremidrottare och mätte deras energiförbrukning med isotopteknik. Resultatet:
  • Under korta toppar kunde de nå 6–7 gånger sin vilometabolism (BMR).
  • Men över månader sjönk deras snitt till 2,4–2,5 × BMR, oavsett individ eller träningsform.
Kroppen tillåter alltså extrema toppar, ...

Läs fortsättningen här.


lördag 6 december 2025

Veckans löpning: små tecken på något större

Tre subtröskelpass den här veckan – två av dem nästan identiska med pass jag gjorde för någon månad sedan, vilket gjorde det lätt att jämföra. Skillnaden? Jag var 5–10 % snabbare nu. Ingen dramatik, bara den där stillsamma känslan av att något håller på att lossna.

Jag försöker variera passen för att undvika att jämföra varje detalj. Tiderna är egentligen ointressanta; det viktiga är kontinuitet och rytm – att träningen får flyta utan ständig utvärdering.

De lugna passen har jag börjat springa mer på känsla. Ibland slänger jag ett öga på pulsklockan av gammal vana, men det behövs allt mer sällan. När fokus ligger på ansträngningen blir pulsen också jämnare och landar ofta runt 65 % av max – mitt i zon 2. Det är som om kroppen själv hittat tillbaka till sitt eget tempo.

Långpasset var veckans höjdpunkt. Jag sprang på stigar i skogen och, trots regnet, fanns en oväntad lätthet i steget.

Efter 10–15 år av långsam tillbakagång är det faktiskt riktigt roligt att både känna och se att det går framåt igen.

Små steg, tydliga tecken. Det här kan bli en bra vinter.



Om det kommer snö blir det en del skidåkning också.



måndag 1 december 2025

Ett nytt sätt att prata om intensitet

Träningsvärlden kan ibland vara svår att förstå. Löpare pratar zon 2, cyklister pratar sweet spot, forskare pratar “severe intensity domain”och hälsomyndigheter pratar om “måttlig intensitet”. Alla beskriver ansträngning – men på helt olika sätt.

Proposal for standard terminology to describe exercise intensity for physical activity, exercise, and sport and human performance. MT, metabolic threshold. Medicine & Science in Sports & Exercise57(11):2599-2613, November 2025.


Det här försöker American College of Sports Medicine (ACSM) reda ut i en ny studie.

Gemensamma riktlinjer för träningsintensitet

ACSM, tillsammans med sina australiensiska motsvarigheter, har publicerat ett konsensusförslag som syftar till att ...

Läs fortsättningen här.


måndag 24 november 2025

Så bygger du både styrka och uthållighet

I många år har styrka och uthållighet setts som två träningsformer som motarbetar varandra (interferens). Men ny forskning visar något helt annat. Två aktuella studier – en översikt av Ferguson m.fl. (2025) och en 20-veckors träningsstudie på löpare av Rodríguez-Barbero m.fl. (2025) – pekar mot samma sak: styrka och uthållighet kan fungera utmärkt tillsammans.


Varför myten uppstod

Den gamla modellen var enkel:
  • Styrka aktiverar mTOR → muskeltillväxt
  • Uthållighet (särskilt intervaller) aktiverar AMPK → mitokondrier
  • AMPK kan hämma mTOR → alltså skulle löpning ”stänga av” muskeluppbyggnad
Det stämmer kanske om ...


Läs fortsättningen här.


söndag 23 november 2025

10 veckor med Norska singlar-ansatsen (NSA)

Nu är jag inne på elfte veckan med ramverket som kallas Norska singlar - ansatsen (NSA). De senaste två veckorna har jag ökat antalet subT (sub-tröskelpass) till tre per vecka. En vanlig vecka ser nu ut så här: lätt, subT, lätt, subT, lätt, subT, långpass.

På onsdagar är det extra lätt eftersom jag springer med kollegor. Vi anpassar oss efter gruppen – men eftersom jag håller små spontankurser om fysiologi längs vägen höjs nog pulsen ändå ett snäpp. Att prata i uppförsbacke borde nästan räknas som ett eget träningspass.

Härligt springa i skogen nu när det är torrt och kallt.

Jag har tränat i 40 dagar i följd nu. Det är personligt världsrekord. Jag har aldrig varit i närheten av det förut, och det säger något om NSA. Metoden skapar ett driv som kommer inifrån. Man avslutar passen med känslan av att det finns mer kvar – och just det verkar vara hemligheten bakom att man vill ut igen nästa dag.

Igår hade jag däremot min sämsta subT hittills. Inte tidsmässigt, men i känsla. Jag tror att jag började jaga siffror och jämföra med tidigare pass. Det är inte så NSA ska tränas. Man ska följa RPE och puls, inte försöka slå gamla tider. När tid, puls och känsla inte riktigt stämde ihop kändes det som en subtil signal om att något var lite ur balans.

Idag tog jag det på allvar. Jag sprang mitt långpass på något lägre puls och hade bara pulsen synlig på klockan. Tiden brydde jag mig inte om. Det kändes bra – pigg både under och efter. Imorgon springer jag det lugna passet ännu lugnare än vanligt, runt 65 % av maxpuls. Om tisdagens subT fortfarande känns tung kanske jag tar en vilodag. Men just nu känns allt bra igen.